Trädgårdsmästarna
Det är många personer som arbetar tillsammans i våra parker och får trädgårdarna att växa och frodas. Här får du möjlighet att läsa mer om dessa personer och lära känna några av dem.
Nicholas Delahooke
Trädgårdsmästaren Nicholas Delahooke är född och uppvuxen i England. Han bär ett franskt efternamn och har bott och jobbat i Tyskland, men sedan tio år hittar man honom oftast i den göteborgska myllan.
– Jag älskar det här jobbet, säger Nick som kan Trädgårdsföreningens Woodlands bäst av alla.
Årstider och historia påverkar arbete och planering
Det förefaller logiskt att en trädgårdsmästare med Nick Delahookes internationella bakgrund har just Woodlands som sitt ansvarsområde – parkmiljöerna som är så svårdefinierade att de inte helt låter sig fångas med en enkel svensk glosa.
– Lundar säger vi kanske ibland, men det finns väl inte riktigt något motsvarande svenskt ord, funderar Nick som efter sex års fast anställning vant sig vid att varje årstid har sina särskilda sysslor i en så stor och välbesökt park som Trädgårdsföreningen.
Samtidigt som träd, buskar, perenner, ormbunkar och lökväxter får sin regelbundna omsorg går Nick och grunnar på hur han vill att nästa säsong ska ta sig ut.
– Jag vill helst inte upprepa samma växter och formationer år efter år. Den här sommaren blev det till exempel inga bananplantor i de exotiska planteringarna, det är lite för kallt och blåsigt för att bli riktigt fina. Men titta på den stora väderkvarnspalmen, och den koreanska rispapperspalmen – den fanns här i parken redan på 1800-talet, säger han nöjd med att kunna knyta an till kollegors arbete under parkens allra första decennier.
En gång i tiden läste Nick historia på universitet hemma i England, och länge trodde han nog också att det var lärare han skulle bli – men det var förstås innan han fallit för trädgårdens dragningskraft. Nu njuter han istället av att kunna knyta an till det historiska tänket i trädgården och säger att hans trädgårdsintresse delvis också har växt ur en fascination för grodor, paddor och salamandrar.
– När jag en gång började lära mig mer om djuren ville jag också veta mer om den miljö de trivdes i.
I Trädgårdsföreningen ser han oftare harar, kaniner och ekorrar än grodor och paddor.
– Förr om åren hände det att man träffade på en igelkott också, men nu var det länge sedan sist.
Englishman in Göteborg
Att som invandrad engelsman fånga det svenska språkets egenheter är inte alltid så enkelt i en stad där många gärna vill prova sin skolengelska när tillfälle ges. Ibland händer det dessutom att Nick får guida palmhusets besökare på sitt modersmål, och han behöver inte söka särskilt länge för att hitta landsmän bland kollegor på andra svenska anläggningar. Det var trots allt i England trädgårdskonstens vagga stod.
Då känns det väl kul att veta att Palmhuset kom från Storbritannien?
– Fast det skeppades ju från Skottland, säger Nick och berättar i nästa andetag att han sedan några bor med fru och två söner i Jonsered.
Där finns det ju också en stark brittisk tradition efter familjen Gibsons många år på bruket, försöker jag.
– Jodå, vi trivs väldigt bra där – men Gibsons var förstås skottar, säger Nick som själv har sina rötter i Cambridgetrakten.
Hur gör man då för att utvecklas och förkovras i sitt yrke som trädgårdsmästare?
– Bäst är nog att besöka andra trädgårdar. Och så finns det ju massor att läsa, och förstås alltid nya växter att upptäcka, säger Nick och fortsätter:
– För egen del är jag särskilt intresserad av medelhavsväxter som trivs i ett torrt klimat. Det finns faktiskt trädgårdar som aldrig vattnas – de tycker jag är väldigt inspirerande. Alla trädgårdsmästare tycker om att vattna sina växter – även jag, men ibland kan man fundera över om det är verkligen är rätt väg att gå. En lärare jag hade en gång sa:
– Vattnet kanske gör den som vattnar gladare än den växt som får allt vatten över sig. För vems skull vattnar du egentligen? Det är ett intressant sätt att tänka.
Malin Löfstrand
När Malin Löfstrand var 14 år och sommarjobbade som parkarbetare i centrala Gävle såg hon beundrande på de rutinerade kollegornas snits med redskapen. Med säkra rörelser kunde de skänka lyster åt den enklaste odlingsbädd och grusgång.
– Jag vill också kunna kratta så där som Agge gör, minns jag att jag tänkte, säger Malin en onsdagseftermiddag i april när vårsolen flödar över Trädgårdsföreningen och allt fler göteborgare väljer en stunds vardagsnjutning i den klassiska parken mitt i staden.
I år är det nio år sedan Malin bröt upp från Stockholm och många års jobb på Rosendals trädgård för att ta ny sats i Göteborg.
Hon hade en rätt tydlig idé om vad som väntade efter att ha gästspelat vid arrangemangen kring Hedens Lustgård 2000.
– Den erfarenheten gjorde mig väldigt lockad av att komma hit och jobba inför trädgårdsutställningen 2008. Fast anställning i en fantastisk park, med stor betydelse för Sveriges trädgårdshistoria – det kan man ju bara inte tacka nej till! Så kom det sig att den sommarjobbande tonårstjejen från Gävle så småningom blev 1:e trädgårdsmästare och arbetsledare i Trädgårdsföreningen. Med överblick och helhetsansvar, men med allt mindre tid för närkontakt med rabatterna.
– Det kan bli någon timmes penséplantering ibland och arbete i Palmhuset var femte helg, men visst saknar kan jag sakna att vara ute tillsammans med mina kollegor, säger Malin vars vardag oftare ofta handlar om administration, beställningsjobb och kontakter med olika entreprenörer.
– Behöver vi en elektriker är det jag som ringer.
Utställningar och fri entré
Stadens uppslutning kring de båda satsningarna 2000 och 2008 har i år lett fram till ett ännu större och djärvare grepp: Gothenburg Green World.
– Jag tycker att det är ett jätteroligt projekt och hoppas förstås att det ska få ännu fler att upptäcka parken och att vi kanske kan fungera som inspiratörer. Dessutom ser jag förstås fram emot att Avenyns gröna stråk kommer att knyta ihop Trädgårdsföreningen med Kungsparken på ett tydligare sätt, säger hon och kastar en hastig blick bort mot entrén vid Bältesspännarparken där allt fler eftermiddagslediga letar sig in.
Sedan entréavgiften togs bort 2012 har Trädgårdsföreningens besökare tredubblats till i runda slängar 1,3 miljoner per år. En del av dem gästar parken snart sagt dagligen och har – precis som Malin – förmåga att se tjusningen i växtlighetens olika skeden. Höst så väl som vår.
Ekologisk park
Under 2000-talet har den ekologiska medvetenheten kommit att prägla park- och trädgårdsarbetet i allt högre utsträckning.
– Det började med att vi tog bort onödiga gifter i Rosariet och sedan har det sättet att tänka spridit sig över parken. I Palmhuset använder vi till exempel idag inte en enda kemikalie, utan låter predatorer (djur som bekämpar andra djur) göra jobbet.
Rosornas roll för Trädgårdsföreningen går inte att överskatta. Den uppskattade rosenträdgården anses allmänt vara en av Europas allra främsta. Där finns rosparken med sina historiska rosor, rosovalen med modernare arter och så det spännande samarbetet med Svenska Rosensällskapet som breder ut sig i rosbågen. Rosorna i Trädgårdsföreningen hyllas varje år med en rosenfest, i år äger den rum 2 juli. Då hyllas blommornas drottning med utställningar, seminarier och föreläsningar.
Rabatter, rosor och palmhus i all ära. Ibland behöver även en 1:e trädgårdsmästare söka stunder för kontemplation.
– Då cyklar jag till Saltholmen och tar båten ut i skärgården. Kanske till Brännö och sedan vidare ut på Galterön. Att stå där en sen söndagseftermiddag i augusti och se det kopparfärgade i ljungen – det är fantastiskt, säger Malin som bara har en liten täppa vid det egna hemmet. Fullt tillräckligt för att kratta lite. Så där som Agge gjorde.
Text: Lars Hjertberg
Helen Ekvall
Helen Ekvall kom till Botaniska trädgården som pedagog 2011.
Under 2016 och Gothenburg Green World börjar arbetet med att bygga Barnens Botaniska som är en utveckling av den nuvarande lekytan.
– Man har länge velat göra om den och Gothenburg Green World blev ett bra tillfälle. Vi har ju också fått Anders Stålhand som ny chefträdgårdsmästare med en helhetssyn på trädgården. Vi vill skapa en helhet där skolträdgården och den nya lär- och lekytan ska få utvecklas över tid. 29 maj börjar arbetet då Botaniska bjuder in barn och föräldrar att hjälpa till med arbetet att skapa Barnens Botaniska, berättar Helen.
Det ska bli ett område för både undervisning och lek där en evolutionsstig om växternas utveckling blir en viktig del. Barnens Botaniska ska vara ett område för barn, ungdomar och aktiviteter, berättar Helen. Hon gläder sig också mycket åt den nya skolbyggnaden som ska stå klar i mars 2016. Den ligger i hjärtat av trädgården och kommer att ha klassrum både ute och inne.
Helen Ekvall är uppvuxen på Dartmoors hedar i England och hon har naturintresset med sig sedan barnsben. Helen är utbildad biolog och arbetade tidigare som pedagog på Naturhistoriska museet i Göteborg. Precis som hon där var mycket ute och använde växtligheten i sin undervisning involverar hon djuren i sina lektioner på Botaniska.
– Jag brinner för utomhuspedagogik som är en inlärningsform som utvecklar och stimulerar barnen. Man lär sig med hela kroppen och alla sinnen genom konkreta erfarenheter ute. Barnen och jag upptäcker och undersöker tillsammans under lektionerna. Det viktigaste är att det blir en bra upplevelse för barnen, att de blir nyfikna på naturen och vill komma tillbaka, eller vill ut.
Göra saker själva får barnen sedan 2012 göra i Botaniskas skolträdgård där Helen och hennes kollega Kennert Danielsson odlar i pallkragar med skolklasser.
– Vi ville att barnen skulle få göra saker här som de inte annars får göra i parken, att de skulle få ett område där de fick testa att själva vara trädgårdsmästare. Helen berättar vidare att många barn inte känner igen de vanligaste grönsakerna, vilket hon själv märkte på sina skördelektioner.
– Forskningen visar att barnen äter nyttigare och testar nya saker om de själv odlar det.
Syftet med skolträdgården är att inspirera både lärare och elever och ge lärare tips på hur man kan arbeta med odling utifrån läroplanen. Eleverna följer processen från frö och utvecklar därmed en större förståelse för naturens kretslopp och var vår mat kommer ifrån. Det senaste året har arbetet i skolträdgården haft fokus på elever från invandrartäta områden och särskolan.
– Det var vi som sökte upp skolorna i Angered första året, helt enkelt därför att de inte kom, men nu gör de det, konstaterar Helen och hastar iväg till nästa lektion i växthusen där eleverna idag ska teckna akvarell.
Fakta:
Botaniska trädgårdens pedagoger tar emot 10 000 elever/år i åldrarna 4 år – vuxenstuderande. Man bedriver också fortbildning för lärare och har ett nära samarbete med Svenska för invandrare (SFI).
Kjell Bergman
Kjell Bergman
Fredagen den 30 maj 1986 kom Carl XVI Gustaf till Trädgårdsföreningen för att återinviga parkens nyrenoverade palmhus. Ända sedan den dagen har trädgårdsmästaren Kjell Bergman varit ohotad kung över glashuset vars dragningskraft bara tycks öka för varje år.
– Under påskhelgen drog vår irisutställning 5300 besökare till Palmhuset under fyra dagar. Det är rätt bra, säger Kjell Bergman med ett försiktigt leende, men låter förstå att det för honom är en sann glädje att se så många njuta av det palats som varit hans ansvarsområde sedan 30 år.
– Det är en väldigt vacker byggnad. Det har jag alltid tyckt. En del säger att de får två upplevelser: både glashuset och växterna. Och ett extra plus är ju att man kan se ut, och samtidigt få kontakt med parken.
I höst fyller han 64 men funderar inte särskilt mycket över att varva ner.
– Som jag känner det nu håller jag gärna på några år till. Jag trivs så bra, och bestämmer ju själv över min dag. Det är inte alla som har den friheten, säger Kjell som cyklar till jobbet från hemmet i Krokslätt vid halvsjutiden varje morgon.
Mest rhododendron hemma
Och om någon till äventyrs undrar över hur trädgårdsmästarens egen privata trädgård ser ut så är svaret att han länge fört en ojämn kamp med traktens älgar, rådjur, harar och skogssniglar.
– Förr hade jag mycket perenner, men nu är det mest rhododendron.
Som tonåring hemma i Västerås tänkte han först försöka bli byggnadsingenjör men upptäckte tidigt att vägvalet skavde. Studierna till byggnadsritare avbröts till förmån för en trädgårdsmästarutbildning som följdes av en ”högre specialkurs i trädgårdsodling” i Norrköping. Och när damen i hans hjärta – de möttes under en Greklandssemester – visade sig bo i Göteborg, bröt Kjell upp, och snart nog hade han både fästmö, bostad och anställning i rikets andra stad.
– Det var 1978, och jag fick börja som trädgårdsmästare ute i parken. Men det var redan från början ett fast jobb och nu är jag den som varit här längst av alla.
En del kommer nästan dagligen
I en bransch där många är säsongsarbetare, eller frestas att söka sig vidare till nya spännande trädgårdssatsningar, har Kjell hittat sina utmaningar innanför Palmhusets glasade väggar.
– Det är ju ett levande material. Vissa saker trivs väldigt bra, säger Kjell så att man blir lite osäker på om han talar om sig själv eller växterna.
Att både växter och besökare trivs med trädgårdsmästaren är tydligt. En del stammisar gör snart sagt dagliga besök i Palmhuset och följer årets växlingar med stort intresse. Några av dem känner Kjell till namnet, andra tar mod till sig för en försiktig fråga om en planta eller ett träd.
– Det skulle kännas väldigt konstigt att inte hjälpa till om någon undrar. Det är en del av jobbet – som en service kan man säga.
Pratar du med växterna också?
– Nej, det har ju gjorts undersökningar på det. Det funkar inte…
Pressad på frågan om favoriter medger Kjell att han har ett gott öga till kameliorna, för att i nästa sekund ömsint blicka mot ett kaxigt träd med skott som för tankarna till en punkares tuppkam.
– Den heter Sansevieria, kommer från Afrika och är släkt med svärmorstungan. Jag är väldigt förtjust i den.
Hit till Palmhuset från 1878 har modefotografer ofta sökt sig för den spännande och exotiska miljön. Här har film och TV hittat rätt inramning, och hit har människor sökt sig för tröst och glädje.
– Begravningsceremonier har förekommit, och bröllop har vi haft många. Min äldsta dotter Sofia gifte sig här 2009. Det var en jättefin dag i slutet av september, minns Kjell som nöjt konstaterar att många ungdomar verkar uppskatta Palmhusets speciella atmosfär.
– Jag ser gärna att folk tar med sig fika och sätter sig här. Med allt fler besökare har det på ett sätt blivit lugnare här. Miljön gör sitt – man sänker liksom rösten lite grann.
Lena Benjegård
Lena Benjegård har arbetat som trädgårdsmästare inom Botaniskas verksamhet Gröna Rehab sedan starten 2006. Gröna Rehab drivs på uppdrag av Västra Götalandsregionen och arbetar med anställda som drabbats av stressrelaterad ohälsa. I teamet finns förutom trädgårdsmästaren en biolog som också är verksamhetschef, en arbetsterapeut, två sjukgymnaster och en psykoterapeut. Trädgården och naturen är en viktig del i läkningsprocessen och deltagarna är ute minst 50 % av tiden. Varje år tar man emot ca 55 personer. Över 90 % av dem går efter tiden på Gröna Rehab tillbaka till studier eller arbete.
– En rehabträdgård är en plats där man som deltagare får möjlighet att prova på olika metoder och redskap för att läka och bli hållbar i längden, berättar Lena.
Beslutet att bli trädgårdsmästare fattade hon efter många år som skådespelare i fria teatergrupper. Hon beskriver det som att hon behövde komma ut från de svarta rummen och att det just blev trädgårdsmästare kändes självklart för henne. Innan Lena kom till Gröna Rehab utbildade hon sig på Rudolf Steinerseminariet, och Da Capo i Mariestad där hon fick en grundläggande konstnärlig utbildning inom trädgård. Till Botaniska trädgården kom hon år 2000 som säsongsanställd för att hon ville få en större växtkännedom.
– Det var när jag började som rehabträdgårdsmästare som jag på riktigt fick ihop mitt människointresse med arbetet som trädgårdsmästare. Men det tog ett par år att vänja mig vid att ha människor i fokus istället för växter. Vi brukar säga att vi odlar människor på Gröna Rehab, berättar Lena.
Vi brukar säga att vi odlar människor på Gröna Rehab
Hon tycker att samtalen som uppstår när man till exempel rensar ogräs tillsammans med deltagarna är det mest givande i arbetet, men att det är en utmaning att sänka sitt eget tempo och de egna kraven på hur en trädgård ska se ut.
– Det är bra att lära sig att njuta av en trädgård fast den inte är klar. Trädgårdsarbetet är den aktivitet vi har som mest liknar ett vanligt arbete. Här kan vi träna på att ta paus, på att sluta innan det är klart, förklarar Lena.
Lena vet att den som är stressad lätt bara ser det som borde göras istället för att se skönheten i det som finns, även i ett ogräs. Det kräver en del tålamod att arbeta som rehabträdgårdsmästare och man måste anpassa sig till deltagarnas tempo.
– Ibland längtar jag efter att vara en vanlig trädgårdsmästare och få jobba i min egen takt men det ger så otroligt mycket att se människor läka och växa. Det vi försöker arbeta mest med tillsammans med deltagarna är fascination och inspiration. När vi till exempel sår tittar vi på fröna i lupp, går in i detaljer och pratar hela tiden om varför vi gör det vi gör. Då glömmer man för en stund sina bekymmer, berättar Lena.
Lena säger att det tog ett par år innan hon förstod att det inte var hon som skulle lösa deltagarnas problem. Utan att det var Gröna Rehabs uppgift är att förse dem med verktyg så att de kan lösa sina egna problem.
– Jag försöker stå för glädje och livskraft och se det friska hos människorna. Trädgården är en del av detta, avslutar Lena.
Stephan Hammar planerar moderna tolkningar i anrik park
Stephan Hammar
Stephan Hammar är en av fem trädgårdsmästare i Trädgårdsföreningen. Hans specialområde är de planteringar med vår- och sommarblommor som parken anlägger varje år. Lökarna till vårens planteringar är redan på plats och förberedelserna för årets sommarblommor pågår för fullt.
Från bord till land
Stephan började sin yrkeskarriär inom hotell- och restaurangbranschen, där han bland annat arbetade som kock och receptionist i flera år. Han trivs i mötet med människor men saknade något mer beständigt resultat i det som han gjorde.
– Det är trevligt att arbeta med service men jag saknade något att gå tillbaka till. När jag planterar ett träd i Trädgårdsföreningen ser jag resultatet under en lång tid framöver vilket ger en annan tillfredsställelse, berättar Stephan.
Intresset för att odla har alltid funnits hos Stephan. Redan som barn odlade han paprika i köksfönstret och pojkrummet fylldes snart med krukor. Men det var först i trettioårsåldern som han bestämde sig för att göra intresset till sitt yrke. Efter avslutad utbildning på Säbyholms gymnasium besökte han rosenfesten i Trädgårdsföreningen. Han sökte säsongsanställning i parken, som sedan övergick i en tillsvidareanställning och på den vägen är det. Men Stephan jobbar fortfarande med att njuta av det beständiga resultatet, eftersom huvuddelen av arbetsuppgifterna sker med väldigt lång framförhållning.
– Precis som i modebranschen gäller det att ligga i framkant, ha koll på trender och att planera långsiktigt. När årets sommarblommor är i jorden är vi redan i full gång med att planera för nästa år. Har jag någon utmaning att jobba på så är det att bli bättre på att leva i nuet och njuta av det som är just nu, samtidigt som jag har en fot i parkens trädgårdshistorik, säger Stephan.
Årets sommarplanteringar kommer att innehålla andra influenser än vi är vana vid i den anrika engelska parken. Tongivande personer bakom Queen Elizabeth Olympic Park i London gästspelar nämligen i Trädgårdsföreningen till sommaren.
– Vi har bjudit in James Hitchmough* och Phil Askew* att designa några av parkens stora tapetgrupper 2016. De var båda med och gestaltade Queen Elisabeth Olympic Park, som stod klar till OS i London. Det är en modern, urban stadspark, vilket kommer att synas i de tolkningar av Olympic Park som de ska göra här. De kommer bland annat att använda växter som vi normalt inte påträffar i våra planteringar, berättar Stephan.
Testar nya grepp
Trägårdsföreningens trädgårdsmästare kommer också att skapa några praktfulla sommarplanteringar i parken under Gothenburg Green World. De planerar Stephan tillsammans med sina kollegor. Även här tänjer de på gränserna och provar nya grepp. Stephan beskriver det som färgstarkt, exotiskt och busigt, med bland annat en variant av halvgräset papyrus som har rufsiga fröställningar och kattamarant med knubbiga svanslika plommonfärgade blommor.
– Det är en ”njutmaning” att arbeta med detta. Samtidigt som det är ett stort ansvar och lite nervöst att arbeta med ett par av Europas främsta trädgårdsdesigners, är det mycket ärofullt att få det här förtroendet, säger Stephan.
Förutom att se fram emot att de planerade planteringarna blir verklighet, tycker Stephan även att det är roligt att Palmhuset får lite extra uppmärksamhet under Gothenburg Green World.
– Palmhuset är en mycket vacker byggnad med unikt innehåll och nästa år vässar vi detta lite mer, både vad det gäller inredningsdetaljer och innehåll, utställningar och information, säger Stephan Hammar.
Det märks tydligt att Stephan trivs med sitt jobb.
– Jag är så himla stolt över att få arbeta i den här fantastiska parken och den största glädjen är all återkoppling som vi får av våra besökare, säger Stephan Hammar.
*James Hitchmough arbetar ofta med naturlika, ekologiska planteringar, vilket stämmer väl överens med Trädgårdsförningens ekologiska inriktning. Han är även professor, forskare och lärare i hortikulturell ekologi på universitetet i Sheffield. Phil Askew är landskapsarkitekt, trädgårdsmästare och stadsplanerare.
GERBEN TJEERDSMA
2015 började Gerben Tjeerdsma som trädgårdsmästare på Råda säteri park och trädgård, efter att i många år ha arbetat på Botaniska trädgården och Universeum i Göteborg. Men hans trädgårdsintresse började långt tidigare, i en liten by i norra Nederländerna.
Gerben växte upp i norra Nederländerna, i en liten ort med det charmiga namnet Gytsjerk. Som barn hade han får och andra djur, och som 13-åring började han jobba i byns plantskola på helgerna. Intresset för växter och natur växte sig stark under denna tid.
– På International Highschool for Land- and Water Management i Velp i Nederländerna gick jag en utbildning i landskapsvård, och via en praktikplats hamnade jag på en bondgård i Norge.
Efter praktiken stannade han och en kompis kvar i Norge för att plugga vidare på en folkhögskola utanför Trondheim.
– Där träffade jag en tjej från Lindome. Sedan var det kört, jag kom aldrig tillbaka till Holland, skrattar Gerben.
Efter att ha hankat sig fram i Sverige genom att sälja bilvax på marknader, erbjuda snickeritjänster samt sälja skinnjackor, fick han 1991 en heltidsanställning på Botaniska trädgården i Göteborg.
– Jag började som lärling med att bygga om europaavdelningen i klippträdgården. På Botaniska fick jag lära mig en annan del av yrket som jag inte hade jobbat med tidigare, även om grunderna hela tiden fanns där.
2008 lämnade han Botaniska. Först blev det ett mellanstopp på Universeum, där han ansvarade för växterna i Regnskogen och Vattnets väg, innan han, 2015, bestämde sig för att satsa helhjärtat på det egna företaget, Gerbianska Trädgården. Företaget är upphandlat av Härryda kommun för att sköta om parken på Råda säteri.
– Under mina 17 år på Botaniska och sju år på Universeum hann jag göra det mesta och kände att det var dags att gå vidare. Det här med att utveckla Råda säteri park och trädgård var en dröm som jag hade.
Gerben Tjeerdsma planterar på Råda Säteri
I dag bor han med kärleken från Lindome och en 22-årig dotter i trädgårdsvillan på Råda säteri. Och kärleken till sitt hantverk är starkare än någonsin.
– Det är något nytt som händer varje dag, ingen dag är den andra lik. Och det är fantastiskt att få arbeta med alla sina sinnen, man känner på jorden och känner dofterna. Det här är ett hantverk som hela tiden utvecklas, säger Gerben.
På Råda säteri park och trädgård arbetar han tillsammans med två säsongsanställda. Under 2016 kommer parken bland annat att få en 200 kvadratmeter stor idéträdgård, skapad av den kände tyske landskapsarkitekten Cassian Schmidt. Dessutom kommer elever från trädgårdsutbildningen på August Kobbs gymnasium att anlägga två stycken tapetrabatter.
– Jag ser fram emot att det blir mycket folk som kommer hit och tittar på allt fint. Sedan får vi hoppas att vädret blir bra också, säger Gerben.
Mats Havström
Mats Havström
Mats Havström är en av Botaniska trädgårdens tre botanister och sedan ett år även chef för enheten samlingar och forskning. Han förklarar vad som skiljer en botanisk trädgård från en vanlig park.
– Vi har samlingar av växter som är identifierade och namngivna. De är ofta insamlade av trädgårdens egen personal. De används för forskning, bevarandearbete och råmaterial för växtförädling, men också inom pedagogik och folkbildning. I Botaniska i Göteborg finns ca 16 000 olika växtarter, berättar Mats och fortsätter
– Botaniska trädgårdar tillhör i dag en av få institutioner som arbetar långsiktigt med växtförädling och bevarande och förädling av växtmaterial. Här finns en hög kunskap om växtmaterialet och hur man odlar det.
Vad gör man då som botanist i en botanisk trädgård?
– Vi arbetar mycket med rådgivning, både till allmänheten och till myndigheter, och deltar i olika bevarandeprojekt. En del av arbetet är också att åka på insamlingsresor till olika delar av världen för att hitta nya växter. Vi ansvarar för det internationella fröutbyte som finns mellan botaniska trädgårdar i världen, ett utbyte som finns för att sprida växtmaterial och därmed säkra det för framtiden. I det dagliga arbetet tar vi hand om samlingarna och beslutar vad som ska odlas och varför. En botanisk trädgård arbetar också med att bevara och namnge vilda växter på sin naturliga växtplats, berättar Mats.
Alla växter i en botanisk trädgård har en egen skylt. Varför det?
– Att veta vad varje växt är, vad den heter och var det kommer ifrån, är själva grunden för våra samlingar. På skylten kan man även se var den är insamlad och ofta av vem, säger Mats.
Han berättar att alla resor till fjällen med familjen som liten skapade hans naturintresse och sedan ledde till att han blev doktor i botanik vid Göteborgs universitet. Senaste åren har han arbetat med att utveckla den del av Botaniska trädgården som under Gothenburg Green World ska bli Vandra i det Vilda.
– När jag började här var Smithska dalen en plats som jag ville arbeta med. Första gången jag kom till Botaniska på 1980-talet var Håberget den första plats jag besökte och jag fascinerades av den magiska utsikten så jag ville göra den tillgänglig igen och samtidigt sätta fokus på den fantastiska miljön som leder dit genom Smithska dalen, berättar Mats som tycker att den är själva sinnebilden för Göteborg
– Det är en väldigt speciell miljö vi har i denna del av Botaniska med konstrasten mellan berg och ekskog, med mossa och ormbunkar och kala klippor, säger Mats.
Smithska dalen i Botaniska har alltid varit en blandning mellan det vilda och det odlade där man planterade in nya växtarter. Länge har det varit som en frilandsplantskola för rodondenronarter trädgården tagit hem från olika växtexpeditioner. Men nu har det förädlats av våra fantastiska trädgårdsmästare, berättar Mats
– Tillsammans med Bambulunden kommer det att bli ett fantastiskt woodland med det gröna i fokus. Man ska få en känsla av att man är inne i en tempererad regnskog men med svensk mossa och ormbunkar. Vi bygger också en utsiktsplattform där man kan få en känsla av att sitta uppe bland träden, berättar Mats som också håller på att planera för en hängbro över huvudvägen.
– Anledningen till detta och arbetet med Smithska dalen och Håberget är att vi vill få våra besökare att upptäcka allt fantastiskt som finns utanför huvudvägen. För att locka folk att vandra i det vilda har vi förbättrat stigarna, byggt vackra stentrappor och gjort en app där man kan göra en guidad vandring i området, säger Mats.
Vandra i det vilda invigs 2 juli då man också kan njuta av de konstverk av internationella konstnärer som byggts i trädgården.
Eva Rosén
Eva Rosén
Eva Rosén är trädgårdsmästare på Tjolöholms Slott. Hon har arbetat där sen 2008. Tjolöholms Slott har tre helårsanställda i trädgården, på sommaren ytterligare en eller två.
Eva har ett starkt sug efter att arbeta med utveckling och vill absolut inte stagnera.
”Min styrka är nog just detta, att driva processen framåt och förmedla insikten om att små steg också är steg. Sen älskar jag ju att arbeta utomhus, att få vara i det gröna. För länge sen läste jag en bok som hette Fingrarna i jorden och frid i själen. Jag tycker titeln säger allt. Den boken fick mig att vilja bli trädgårdsmästare.”
Parken på Tjolöholms Slott anlades i början av 1900-talet av arkitekten Lars Israel Wahlman, som var starkt influerad av Arts and Crafts-rörelsen. Slottet arbetar för att utveckla trädgården i hans anda.
”Våra rabatter ska se ut som om naturen har skapat dem, och vi har kommit en bra bit på väg.”
Gothenburg Green World är ett fint tillfälle att få respons från besökare av olika slag, och möten med människor är en annan av Evas drivkrafter.
”Det ska bli fantastiskt roligt att visa upp vårt arbete för ännu fler internationella besökare, och förstås även för branschfolk. Jag ser också fram emot att se vad alla de andra deltagande parkerna gör. Måste nog schemalägga mig själv så att jag verkligen kommer iväg till alla!”
Marika Irvine
Marika Irvine
Marika Irvine arbetar sedan 2004 som trädgårdsmästare i Botaniska men hennes karriär började långt innan dess.
Mest känd är hon kanske för att hon, tillsammans med sin dåvarande man Simon Irvine, byggde upp den trädgård på Gunnebo Slott som idag är vida berömd. Men egentligen skulle hon ha blivit bonde
– Som liten hängde jag på mina morföräldrars grannars bondgård och började 1982 studera global livsmedelsförsörjning på Biskops Arnö med tanken att bli mjölkbonde men intresset för att odla grönsaker tog över. När jag sedan praktiserade i Rudolf Steinerseminariets park hade jag mycket kontakt med Rosendals trädgårdar. På 1980-talet var antroposoferna de enda som arbetade med trädgård i en engelsk anda. Annars hade inte trädgårdsarbete någon hög status på den tiden, berättar Marika.
Det var där hon insåg trädgårdsmästarens roll som länken mellan trädgården och dess besökare och den viktiga sociala uppgift man har som trädgårdsmästare i en offentlig park.
– Trädgård, för mig, är en humanistisk och social uppgift, konstaterar hon. Marika berättar också att hon alltid varit ansvarstagande och noggrann och tycker om vårdandet, att ge alla de det behöver, växter och djur liksom människor.
Det var dessa egenskaper som förde henne från arbete i den ena trädgården efter den andra utan att hon hade en formell trädgårdsutbildning. Hon berättar att det var Lars Krantz på Rosendal, och Arne Klingborg på Rudolf Steinerseminariet, som under åren rekommenderade henne till nya spännande uppdrag
– Arne sa att alla trädgårdsmästare borde i början av sin bana arbeta i en botanisk trädgård med dess mångfald. Det tog mig 20 år men nu är jag här, konstaterar Marika. Men innan hon kom till Botaniska följde två spännande uppdrag. Trädgårdarna på Läckö Slott och Gunnebo slott.
– Jag fick uppdraget att anlägga slottsträdgården på Läckö. Jag hade träffat Simon under ett uppdrag i England, vi var ett par och han kom också in i processen. Vi hade en gemensam idé om vad vi ville göra som byggde på mina idéer om att kombinera nytta och nöje. Istället för att se grönsaker som någon fult och nyttigt och blomsterrabatter som någonting vackert ville vi använda grönsaker som prydnadsväxter, berättar Marika.
Från Läckö bar det av till Gunnebo med ett kort stopp för två barn och arbetet med att utveckla Hällekis säteri.
– På Gunnebo började Simon och jag från ingenting och det är så roligt att idag, 25 år senare, se att det är en av de mest uppskattade trädgårdarna i Sverige, säger Marika.
När hon efter en utflykt till Skåne landade i Göteborg igen sökte hon jobb i Botaniska och blev satt på det hon visste minst om – alpiner. Men det var inget problem för henne
– Oavsett vad man gör är omvårdandet om det man tar hand om och det som behöver göras det viktiga. Skillnaden mellan det jag hade gjort tidigare och det jag gör idag är att jag nu sköter om växter som individer, tidigare var det växter som en låda eller rad av samma sak.
Hon berättar att hon idag är ansvarig för förökningsavdelningen i Botaniska och där måste varje växt behandlas som en individ med sitt specifika behov.
- Det krävs en ständig uppmärksamhet och man måste hålla ögonen på detaljer och aldrig ta någonting för givet, säger Marika och berättar att Botaniskas hortikulturelle intendent Henrik Zetterlund, som byggt upp avdelningen, ger henne ansvaret men finns alltid där som stöd. Hon är också omgiven av ett team medarbetare med långvarig erfarenhet och expertkunskap inom området.
Som ansvarig för förökningen arbetar Marika bland annat med Botaniskas stora och unika samling av lök- och knölväxter och samlingen av de svårodlade kuddvivorna Dionysia. Under Gothenburg Green World kommer Botaniska att ställa ut sina unika samlingar av bland annat krokus och pärlhyacinter.
– Vi kommer att exponera blommande exemplar ur samlingarna som annars inte är tillgängliga för allmänheten. De är otroligt vackra och rena i sitt utseende, berättar Marika. Hon leder också arbetet i Botaniskas berömda Klippträdgård. Framförallt imponerar den på besökare från stora trädgårdsnationer som England, USA och Tyskland
Vi kommer att exponera blommande exemplar ur samlingarna som annars inte är tillgängliga för allmänheten
– Man fascineras mycket över den naturliga topografin, hur vi kan använda naturlig sten vilket ger den ett okonstlat intryck. Överhuvudtaget imponeras man av hur det hortikulturella förenas med det vilda, berättar Marika och ser omgörningen av Smithska dalen och vägen upp till Håberget som en förstärkning av Botaniskas särart där gränserna mellan det vilda och det tama suddas ut.
Marika har också varit med på insamlingsresor. 2011 bar det av till Kaukasus, en botanisk hot-spot, där många av våra mest populära trädgårdsväxter, som stormhatt, riddarsporre och pion, kommer ifrån. Nu finns en speciell avdelning i Klippträdgården med de växter som togs med hem från expeditionen.
– Många besökare undrar var växterna i trädgården kommer ifrån och fascineras över att det fortfarande görs insamlingsresor. Men det är just genom dessa resor och vårt fröutbyte med andra botaniska trädgårdar vi har byggt upp Botaniska trädgården i Göteborg, avslutar Marika.